Traditionellt samlades vi den 12 juni, på Rysslands nationaldag ute i naturen i Vrinnevi parken. Det var den första varma dagen på sommaren, därför firade vi i skuggan av träd. Eftersom några av oss är invandrare från före detta Sovjetunionen, höll vi en tipspromenad med frågor om Rysslands geografi, historia och kultur. Det var svårt att bedöma vem som var vinnare, så vi ordnade en tävling till med frågor om Guldringens städers historia. 

Vi grillade förstås. Medan maten lagades, höll vi roliga tävlingar och läste roliga berättelser om Ryssland och ryska människor. Sedan åt vi middag, pratade med varandra och lekte med barnen.  

 

Text och foto Tatiana A.

Översatt av Ekaterina V.

Firandet av 70-årsdagen av Andra världskrigets slut hölls på ABF med 80 människor som är intresserade av händelserna under det Stora fosterländska kriget. Där samlades inte bara människor från nästan alla republikerna i det forna Sovjetunionen utan också från Storbritannien, USA och Serbien. Språkcirkelns studenter som också är intresserade av Ryssland kom till kyrkan för att lyssna på föreläsningen om Ryssland och till ABF att fira segerdagen.

Scenerna om signalister, sjömän, flygare och sjukvårdare och sorgen av en mor som förlorade sin son, var intressanta för auditoriet. Med hjälp av sånger ”Синий платочек” (Blå duk), ”Kaтюша” (ryskt tjejnamn), ” В землянке” (I jordkojan) och dikt ”Я тебя буду очень ждать” (Jag kommer att vänta på dig) av E. Asadov visades storheten av den kärlek som förde ihop människor under kriget och nu gör dem finare och trevligare. Dessutom uppträdde barn och en musikgrupp från Ödeshög.

Barnen och vuxna tände minnesljus och deltog i en tyst minut, reciterade dikter och sjöng ”Солнечный круг” (Solcirkel) med kören Matrjosjka. Dessutom lyssnade vi på militära sånger och en amatörsång tillägnad till släktingar som är krigsveteraner.

Det var trevligt att höra positiva bedömningar av gästerna: ”Ni växer med er konst”. Sången ”Спасибо, ребята” (Tack till er, killar) av G. Leps åtföljd med ett videoklipp har gjort djupt intryck på alla. En av de svenska gästerna sa: ”Jag vill ha den i min samling”. ”Klippen om hjältestäderna och marskalkar var begripliga och intressanta” – sa en annan gäst. ”Det är så roligt att barnen uppträder med vuxna” – sa en tredje.    

 

”Vilket bra och logiskt byggt uppträdande! I några delar ville jag även gråta”. ”Vi kan inte göra något så menande och stort”. ”Tack att ni bjöd in mig. Jag kunde minnas mina släktingar som dog i kriget”. ”Hur kunde ni samla vuxna, unga och barn i en grupp?”. ”Allt har gjorts professionellt!”. ”Tack för att ni föreslog att leda föreställningen”, ”Serbien och Ryssland är tillsammans”, ”Jag bugar till er för ert arbete”. Alla dessa bedömningar gör oss nöjda. Vi är glada att berätta historier om de oförglömliga dagarna. Segerparad med deltagare från olika länder visade att Ryssland inte är ensamt!      

Text Olga S.

Foto Roman F.

Översatt av Ekaterina V.

 Jag berättade om Rysslands natur och kultur, om människornas lidande under Andra världskriget och om önskan att leva i fred och harmoni med alla folk i världen. Jag berättade att det som visas på tv är förvrängt och att rollen av Röda armén beskrivs felaktigt samtidigt som USAs och Storbritanniens roller i befrielsen av Europa förhöjs.  

Jag ställde följande frågor till auditoriet: "Varför befriade inte de här länderna Europa 1939-40, när det var ockuperat? Då skulle Hitlers armé inte ha tågat in i vårt land. Varför väntade de tills vår armé var i utkanten av Berlin?" Jag fick inget bra svar, men jag hoppas att det fick folk att tänka efter. "En droppe vässar stenen" säger ett ryskt ordspråk. Det odödliga regimentets marsch, bilder och artiklar på nätet visar att droppar blir häftiga floder som i sin tur blir hav. 

Text och bild Olga S.

Översatt av  Ekaterina V.

I slutet av april/början av maj slutade terminen på våra kurser.

På språkkursen användes textboken som kallas ”Russian course” av en engelsk författare Nicholas J Brown. Teman som vi gick igenom på ryska, svenska och engelska var negationer, tilltalsord, brevskrivning och particip. Vi läste texter om ryska studenter, ”Gård i Moskva”, Peter den store samt ryska sagor. Alla texter har översatts till engelska och svenska. Vi diskuterade olika böcker, filmer, sånger och tv-nyheter. Det var intressant och nyttigt. Nu planerar vi verksamheten till nästa termin. Det kan bli litteratur-, historie- eller konstklubb. Under sommaren kommer vi att fortsätta fundera, bestämma någonting och träffas igen nästa termin.     

På musikkursen för barn, ordnad av Tamara A, lärde sig barnen nya sånger och dansrörelser. Barnen har tittat på dockteater. Antalet föräldrar och barn som är intresserade av kursen ökar. Kursen hjälper med barnens musikaliska och språkliga utveckling.    

Ett av mötena på biblioteket med barn tillägnades segerdagen. En del av berättelsen ”Vanja” lästes. Berättelsen handlar om hjältemod av en 11 år gammal pojke under andra världskriget. Några texter läste barnen själva. Dessutom visades bilder och affischer från den där perioden.  Bland andra bilder fanns de som visar slaget vid Stalingrad och ”segermarskalken”. Barnen berättade om sina förfäder som hade deltagit i kriget.

Jag delade också minnen om dessa svåra tider som jag och andra barn som bodde i område av slagen vid Kursk och Orjol tvingades överleva.

 Text och bild av Olga S.

Översatt av Ekaterina V.

Tillägnad 70-årsdagen av Andra världskrigets slut  

Memoarer av jämnårig med Andra världskriget .

Jag är född i en liten by som ligger nära en lantlig stad som kallas Livny. Det var 3 månader före det lömska överfallet på mitt hemland av det fascistiska Tyskland. Den lilla staden ligger på skogsstäpperna av Orjol regionen som beskrivits på ett underbart sätt i verken av en rysk författare, I.S. Turgenev. Staden var alltid en av förposterna av södra Ryssland. Även namnen av stadens områden, Yamskaya (”skjuts”), Pusjkarskaja (”kanon”), Streletskaja (”streletssoldat”), beskriver öden av en krigarstad som avskräckt räder av Krim tatarer, Batu och de andra som överföll hemlandet.

Vid 3 års ålder börjar barnet minnas. Jag kan komma ihåg stadens ruiner, trasiga väggar, många sårade män, huvud, händer och ben i bindor. Jag kan komma ihåg krigaren som förlorade benen och rörde sig på hemmagjorda träkärror med hjälp av händerna i trästockar. Jag kan komma ihåg jorden som var granatskärvbetäckt, tegelskorstenar riktade i himlen på husen som bränts ut av fienderna.

I många familjer förde kriget med sig oersättliga förluster. Vår pappa drog sig ut till fronten. Hemma stannade mamma och mormor med 5 barn, som de räddade från hunger, kyla och fara i källaren eller när tyska soldater kom för att ta ifrån maten sprang mamman och mormor med oss i skogen som låg nära huset. Min mamma berättade om hur en gång när hon sprang med mig, svept i täcken i händerna, jag plötsligt flög upp på grund av högt stridslarm och hon knappt kunde fånga mig.

En av vår släktningar sprängdes på en mina och mamma tog till sin flerbarnsfamilj hennes två pojkar som blev föräldralösa. Fortfarande har jag framför mig deras avmagrade ansikten och skrämda stora ögon. Sedan tog vår andra släktingar pojkarna till Vladivostok. Nyligen kom pojkarnas barn till hemstaden, hittade farmors grav och reste ett gravmonument. Minnetlever!

Hon är begravd nära min pappas grav. Pappa kom från kriget med grått hår och han var sjuk. Han var bara 34 år gammal. Han dog 5 år efter krigets slut.

Min mosters man krigade på Östersjön och förlorade båda benen. Hela livet bodde han i vår stad och gick på proteser.

Kriget berövade oss barndomen. Jag kan komma ihåg pojkarna som var lite äldre än jag och som många andra pojkar var vetgiriga på militär saker, som tyckte om att hitta och stoppa odetonerade granater i elden trots att föräldrarna förbjöd dem att göra det. Några av dem blev handikappade, förlorade ögonen och händerna.

Min 7 årig syster bar medicinen och maten som medborgaren hade samlat till sårade på sjukhuset som låg i skogen. Efter kriget sålde hon bröd, som mamma bakat, på marknaden och gick till fots (300 km) med mormor och lede en ko till Tula för att sälja och få pengar för att köpa kläder och skor.

Min bror delade med mamma det manliga jobbet hemma, trots att han var bara 2 år äldre än jag. Vi barn tvingades att jobba hårt att överleva tiden under och efter kriget.

Genom hårt arbete och engagemang av människor växer staden, utvecklar sig, bevarar sin identitet, ryska kultur och traditioner.

Olga Sjulgina, Norrköping 2015

Översatt av Ekaterina V.

I april förbereder man sig först till och sen firar påsken. Under den heliga veckan, veckan före påskdagen, brukar man städa hemmet, tvätta sig, laga mat, baka påskkakor och färga ägg. I kyrkor hålls högtidsgudstjänster som, beroende på olikheter i olika grenar av kristendomen, skiljer sig från varandra med innehåll och traditioner.Till exempel, hålls på skärtorsdagen i vår ortodoxa kyrka en vacker gudstjänst med tända ljus som man tar med sig hem, i den protestantiska kyrkan släcker man ljusen och lämnar kyrkan i mörkret.

I Sverige finns det en fin tradition att sätta olikfärgade fjädrar på björkris och ge godis till varandra i kartongägg försedda med målningar. I Matteus kyrka började man läsa texter från Evangeliet på olika språk. Jag fick också förslaget och på Bebådelsedagen läste jag Lukas text på ryska. En ortodox påskgudstjänst såg jag på nätet.

Den 12 april firade föreningen Privet i Vrinnedskogen. Där umgicks vi med varandra, ordnade och deltog i olika tävlingar och spel. Eftersom den 12 april är Kosmonautens dag i Ryssland, påminde vi om våra kosmonauter. Dessutom diskutera vi det kommande firandet av Segerdagen. Männen gjorde fin sjasjlyk och gästerna bjöd varandra på olika påskrätter. Trots att det blåste mycket, vara alla nöjda med firandet. Den goda stämningen bevarades även under påskveckan som kommer efter påskdagen. Dessutom främjade soliga dagar den.      

Text och foto av Olga S.

Översatt av Ekaterina V.

Den 27 mars 2015 hölls årsmötet för vår förening. Margo presenterade verksamhetsberättelsen. Under förra året hölls regelbundet styrelsemöten där man planerade framtida arbete och diskuterade tidigare evenemang. Roman F., Dmitrij G. och Olga Sj. informerade om föreningens verksamhet och evenemangen på bloggen, i tidningen och i kalendaren. Ekaterina Volchkova översatt informationen till svenska.

Dessutom deltog kören Matrjosjka aktivt i alla kulturella evenemang hos vår förening och olika andra festivaler i Norrköping och andra städer i Sverige. Repetitionerna hålls på ABF varje vecka med körledare Tatjana A. och musiker Asjot A. 

Föreningsmedlemmarna började fira födelsedagar, besöka utställningar samt gå och titta på liveframträdanden från Bolsjojteatern.

Föreningens evenemang samlade ihop medlemmarna och alla som är intresserade av ryska språket och rysk kultur.

Manus till många av evenemangen 2014 hade skrivits av föreningsmedlemmarna. Dessutom hade medlemmarna gjort kulisserna och sytt kostymerna.

Dessutom hölls ordförandeval och val av 8 styrelseledamöter för nästa år. Roman F. fortsätter att vara ordförande. På styrelsemöten diskuterades firandet av den ortodoxa påsken och olika ansvarsområden fördelades.

Under året arbetade styrelsen samstämmigt och bistod varandra när det behövdes, därför kunde få göra ganska mycket.

 Text och foto Olga S.

Översatt av Ekaterina V.